ett kursivt inlägg
Allt känns så himla bra nu.
Efter allting som har hänt de senaste månaderna börjar den "riktiga" Ylva komma tillbaka igen.
Mamma sa till mig sist jag träffade henne att det har börjat lysa i mina ögon igen. Och det är precis så jag känner, livslusten/glädjen har kommit tillbaka efter allt trassel och krångligheter.
(Jag menar inte att jag inte har haft någon livslust innan,
någon kommer säkert att misstolka och hålla på, men orka!)
Nu är det bara små saker, de vanliga vardagliga problemen kvar som man liksom inte kommer ifrån. Jobbigt i skolan, dåligt med pengar osv.
Pratade lite med Camilla om det igår tror jag, att hon också har märkt och är glad för att jag är tillbaka igen och tro mig, jag är också glad. Efter att ha gått med en hyffsat stor omedveten sten i magen ett bra tag är det ganska skönt att bli av med den. Med omedveten sten menar jag med att det inte är nåt jag har tänkt på, det har kännts som att allt är som vanligt men jag märker nu i efterhand att det kanske inte har varit det.
Men nu får man ju helt se vad som händer och sker, jag tänker inte försöka få nåt att hända utan jag tänker leva så spontant som möjligt. Händer det nåt så gör det, vad vet jag inte men man får se.
Allt löser sig!
Jag vet inte vad jag ska skriva mer, känns som det är tusen till saker att säga men jag vet inte vad. Känslan inom mig är så otroligt skön och stor, den fyller mig från topp till tå.
Det ända som saknas nu är en ny gaderob, men den hoppas jag på att bli inhandlad i mitten av februari (Ullared med syster ;) och efter att det är allting klart.
Men nu ska jag nog hoppa in i en lång varm dusch och hoppas på att Dexter blir färdig, så jag kan börja kolla på serien som alla säger är så bra.
God natt alla, för nuhör ni inte mer från mig idag.
Kommentarer
Trackback
