Självmord?
Vem har rätt att ta sitt eget liv? Har man rätt att ta sitt liv?
Det frågade min handledare mig för en vecka sen ungefär. Jag fick i "uppgift" att fundera på vad jag faktiskt tycker i den frågan.
Från börjar tyckte jag att ingen har det. Man har fått gåvan att leva ett liv och det ska man ta hand om. Det är fegt rent ut sagt. Tänk på dina anhöriga innan, fly undan livet för att det är för jobbigt. Hur kommer då dn familj och vänner att må?
Men, sa min handledare då. Om de inte har några anhöriga? Vännerna har lämnat dig för att du strular och lika så familjen. På min praktikplats har det funnits många sånna människor.
Hur tycker du då? vill personen ta sitt liv för att han/hon inte har något kvar att leva för är det då rätt?
Sen har jag fler exempel, på min gamla praktikplatst, ett äldreboende var det en person som avled vid 60 års ålder. När han var ca 30 så försökte han ta sitt liv men misslyckades, istället blev han en grönsak. Kunde inte göra någonting själv. Det ända som syntes i hans ögon var sorg. Är det då rätt att låta honom leva, när han verkligen inte har något kvar? Och han dessutom inte vill mer?
Vem har rätt att bestämma över någon annas liv? Helt och fullt ut? Om personen vill/ska leva eller inte?
Är det rätt då att ta sitt liv om man verkligen vill det?
Vad tycker ni?
bra inlägg!hm, svår fråga det där..Men måste ända bara tillägga en sak utav egen erfarenhet.Både från mig själv & nära anhöriga som tappat livslusten.När man är riktigt psykiskt sjuk , tex riktigt deprimerad, alkoholist osv osv...så tänker man INTE friskt. Man mår helt enkelt så dåligt att man inte över huvudtaget kan se något ljus framöver.Alla skuldkänslor kring familj osv blir liksom bortskjutet & den "sjuka" hjärnan tar över. Jag tänkte också så förr att det är egoister som tar sitt liv & lämnar anhöriga i sorg men nu förstår jag det lite mer... tror man själv måste ha upplevt det för att förstå. Jag anser att man ska försöka hjälpa,stoppa som är självmordsbelägna för dom allra flesta (när dom sedan blir friska)är då väldigt tacksamma att dom lever.
mvh jessica
Jag kan på så många sätt ifrågasätta allt du skrivit. Inte på något sätt kritisera dig utan verkligen gräva i ämnet. Självmord. I vintras tog jag två överdoser och fick komma in till akuten. Jag använder inte droger så du förstår att det var i ett annat syfte. Livet kanske är en gåva men om man inte vill ta emot den? Jag vill inte säga för mycket men under min barndom levde jag i misär och i den hann jag leva ut mer än vad jag har chansen att göra om jag hinner bli 80. Min äldsta syster älskar mig och det säger hon ofta och vi pratar om allt. När hon fick veta att jag var på väg önskade hon att min... skulle ta bort mig och det för min skull. Hon hade rätt och jag önskar ofta desamma. Jag har människor som älskar mig och aldrig vill förlora mig men trots det förstår dom mina försök. Kan du någonstans se att livet för vissa helt enkelt är överflödigt? Det handlar inte om feghet. Jag vet många som försvunnit så här. Under sorgetiden tänkte jag som dig. Varje gång. Men innan och efter tänker jag som idag. För om dom befann sig där jag var så upplevde dom också ett rus av ren tillfredställelse.
Alla människor är vi olika, vissa har det bättre än andra. Dock tycker jag att självmord är ett fegt sätt att avsluta sitt liv på. Om man nu mår dåligt över diverse saker, psykiskt till exempel, det finns hjälp att få. Dock är det inte alltid man klarar sig igenom de tuffaste hindren, och då tycker man att ta sitt liv är det enklaste och lättaste. Om man har anhöriga efter sig så kommer det bli en enorm sorg för dem, men vad gör man om bördan blir för tung? Kände en kille som tog sitt liv, för att det var något strul med hans förra tjej och sådant, hans mamma och syskon gjorde en minnes-sida för hans skull och de bearbetar sorgen så. Men jag tror inte att någon vill ha sitt barn eller syskon i himlen, för det skulle göra även den starkaste människa svag..
Du ska väl inte göra något dumt? :(
