Nu har jag kommit upp ur sängen och håller på att dricka mitt beroendeframkallande morgonkaffe. Jag känner at hela kroppen skriker efter det på morgonen.
Annars så känns kroppen tom på något väster fast ändå med en gnutta hopp och lycka. Det ska bli spännande att se vart det här leder.
Imorse flyttade en kär Fästing till Uppsala (med en omväg till Umeå), det känns lie tungt faktiskt. Men jag hoppas att han kommer att ha det bra där uppe och att han kommer ner och hälsar på Jönköping ofta.
Det känns som att alla flyttar ifrån mig och jönköping nu, det kanske är dags att ta sig ifrån den här hålan? Jag kanske skulle må mycket bättre av det? Jag får känna lite på det, sugen är jag har har varit länge. Men skulle lilla jag klara mig utanför säkra Jönköping? Frågan är vara vart, när och hur?

Nu ska lite sakta göra mig iordning för att åka till hva och träffa kikki, ska tydligen hjälpa henne med en skoluppgift.
Sen vid 15.30 börjar jag jobba.

Ha en underbar dag i höstregnet :)