Mamma ringde nu och sa att jag hade fått brev från Svenska Kyrkan. På baksidan av brevet stod det hanskrivet: Det löser sig.

Jag bad henne öppna det och läsa vad det var. Anade att det var brev om taizekonfan som jag ska vara med på nästa år.
Men icke, när hon började läsa så kände jag hur minnerna tog mig tillbaka 5 år i tiden.
När jag var på Gransnäs med HV-konfan fick vi skriva ett brev till oss själva om 5 år. När jag insåg att det var det brevet så bad jag henne sluta läsa, det vill jag ju läsa när jag är själv.

Himla härligt, nu är jag sjukt nyfiken på vad som står i brevet... Nästan så man borde åka hem till morsan och hämta det. Men nä, jag har lite annat att göra.

Men nu mååste jag fortsätta med städningen.. Suck :/