I huvudet på..
Men nu tänker jag börja med "I huvudet på Ylva Victoria Laurin". Vilket jag kommer skriva vad det är som rör sig i huvudet på mig just då.
Hon vaknar av att morgonsolen skiner in genom gardinen. Hon hör fiskmåsarna skrika utanför och vattnet klucka mot bryggan och får ett leende på läpparna.
Hon öppnar sina ögon och märker att hon vaknade först i familjen, som alltid. Sakna smyger hon upp ur den gnislande utdragssängen. Hon visste ju att morfar hade lagt i de första kräftburarna inatt, han kanske har varit ute och vittjat dom.
Hon kommer upp ur sängen utan att någon vaknar, smyger till hallen vilket är ca 5 små steg, lillstugan är inte stor direkt, tar på sig ett par stövlar och öppnar försiktigt dörren och går ut i den tidiga morgonen.
Hon ser att morfar sitter nere på bryggan och har en stor hink full med kräftor, det är nästan så hon hör dom. Det där speciella ljudet som inte går att beskriva om man inte har hört kräftor.
Hon går ner till honom och sätter sig brevid och tittar, tittar och pratar lite med morfar. Hon märker på honom att det har varit en bra kräftnatt eftersom han är så glad.
Där sitter den lilla rödhåriga tjejen en bra stund och bara njuter av sommarmorgonen på Gråbergsö.
En stund senare öppnas dörren till köket, där står mormor, hon ropar och frågar henne om hon vill ha frukost. Givetvis vill hon det, hon vet ju att hon då får mormors goda varma choklad och de underbara ostmackorna som bara mormor kan göra. Hon spinger upp för den branta trappan till köket och sätter sig inne på den vita köksstolen och bara väntar på frukost.
När de har suttit där en halvtimme, en timme kanske hör hon hur det börjar röra sig på ön. Hennes familj, kusinerna, mostrarna börjar också vakna. Det rycker lite i kroppen på henne, undra vad för spännande hon ska få göra idag?
