Varför kan livet just nu inte vara riktigt riktigt bra, jag menar jag har ju förutsättningarna.
Underbart nytt vikariat som jag stormtrivs på, världens bästa sambo som jag älskar över allt annat, en ny lägenhet pågång så jag och Petter verkligen kan flytta ihop och skaffa oss gemensamma saker och leva lyckliga i, två katter som är som mina bäbisar, familj som är utomordentligt bra som alltid ställer upp när det behövs, plus att jag har fått en extra mamma till svärmor som är helt fantastiskt.
Men då när allt skulle kunna vara som bäst så kommer det upp sak efter sak som bara sänker ihop allt till en stor hög och man får gå med magont dagarna i enda. När en sak går över så dröjer det inte lång tid till en annan skit sak kommer upp.
Jag blir så sjukt trött på allt!

Men jag antar att man får försöka se till allt positivt, allt åvan som jag räknade upp och göra det bästa av situationen. Men trotts att jag har det så himla bra med det mesta så är det inte alltid lätt.
Bööööh!

Nä nu ska jag kolla till maten i ugnen, se ifall mitt ihopkok till gratäng blir nåt ätbart..?